Going south?
Ja, visst!
Om en vecka har jag varit i Stockholm och träffat en kvinna. Så om en vecka kanske jag vet om jag kommer att flyga från mitt barndomsnäste och starta en ny epok i mitt liv.
Mina tankar sprudlar. Jag tänker ena stunden att jag absolut kommer åka, nästa sekund vågar jag inte ens tänka tanken på vad som kommer att hända medans jag är borta.
Jag kan väl för att sammanfatta mina tankar genom säga att jag är rädd. Helt och hållet livrädd.
Going Bryssel?
Om det skulle bli så har jag ett par mål innan jag åker.
På tre veckor ska jag genomföra de mest absurda sakerna. Saker jag aldrig skulle våga om jag inte hade en tidslimit. Vissa saker mer seriösa än andra. Fritolkning!
Jag ska hitta någon under min kudde.
Jag ska kärleksförklara en random person.
Jag ska hoppa fallskärm över ågatan?
Jag ska gifta mig och skaffa barn.
Jag ska skilja mig och dela upp vårdnaden över mitt och min exmans kärleksbarn.
Jag ska bli statsminister.
Jag ska hitta botemedlet för HIV/AIDS.
Jag ska vinna en Oscar, en grammis och självklart nobel. (eftersom jag fann botemedlet för AIDS.)
Får jag tugga på dig?
All kärlek/ Ebba
kan du inte gifta dig med dig själv, skilja dig och sen flytta i sär? det vore coolare.
