Min bästa vän...

Det går bara sämre och sämre nu. Jag vill inte mer. Ingenting blir ju heller lättare av att jag inte har någon att prata med, ingen som förstår. Ta inte åt er vänner.  Jag vill inte tillbaka dit. Men jag vill heller inte sluta som "dom där." Jag vill vara framgångsrik, med barn och man. Men om det ska forsätta som det gör nu, så lär jag aldrig få något av det jag önskar.
De flesta som jag pratar med, ser ljus i framtiden. Det enda jag ser är ångest. Jag är fast här. Jag är fast här och kommer inte loss.

Jag vill att du ska få mig att känna mig levande.


Utanför Strandgatan så försöker jag att hålla en stark fasad.
Dagar som dessa så saknar jag den bästa vän jag någonsin haft.




Kommentarer
Postat av: peet

ebba ja är också rädd...jag är på ett ställe jag inte trivs på...men utan det, vad har jag då? jag lovar dig, jag är livrädd. jag känner ångest jag med, inget ljus. men vi ska nog finna det vi med, på något sätt!

2008-11-23 @ 23:23:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback