Ebba för folket

Jag har en vän. En nära vän som ställer upp i alla lägen. Som om världen sa ifrån. På det senaste har hon inte mått bra, inte alls. Jag känner mig maktlös i en omöjlig situation, jag vill hjälpa. Det är något skumt med stan just idag, det är något som knakar. Jag vill stoppa världen och skrika, skrika att det inte får hända henne, min nära vän, som aldrig gjort en fluga förnär. f Hon skriver om att lågor har släckts och flera kommer att slockna. Mina tårar fylldes, det är nu jag förstår på riktigt att även hennes låga är släckt. Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter. Jag läste att hon hade drömt, drömt om Han, känns som en påle i hjärtat för mig, hur känns det då för henne? Du sa kom tillbaks när du tappat dina vingar och kan gå. Hur ska man kunna hjälpa någon som inte kan göra något åt sakerna som händer själv.  Jag har lärt mig att saknaden är värst när man sovit som ett barn genom en lång kall vinter. Jag ser inte samma person i min vän längre, det gör mig ledsen. Kom hem nu.  Ingen människa ska någonsin behöva gå igenom detta. Och vi glömde våra minnen.  Jag tror min vän kämpar för att inte visa sina känslor.  Det har hon alltid gjort.   Hon har byggt upp en fasad som ramlar sönder nu. När väggarna rasar och jag undrar vad som händer. Och jag vet inte vad jag ska göra. Jag antar att du gömmer dig under täcket nu i natt, denna kalla natt.

Jag ska samla mina krafter och göra någonting stort, för dig, för dig, för dig!