en vän.

Jag har en vän. En nära vän som ställer upp i alla lägen. Som om världen sa ifrån. På det senaste har hon inte mått bra, inte alls. Jag känner mig maktlös i en omöjlig situation, jag vill hjälpa. Det är något skumt med stan just idag, det är något som knakar. Jag vill stoppa världen och skrika, skrika att det inte får hända henne, min nära vän, som aldrig gjort en fluga förnär. f Hon skriver om att lågor har släckts och flera kommer att slockna. Mina tårar fylldes, det är nu jag förstår på riktigt att även hennes låga är släckt. Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter. Jag läste att hon hade drömt, drömt om Han, känns som en påle i hjärtat för mig, hur känns det då för henne? Du sa kom tillbaks när du tappat dina vingar och kan gå. Hur ska man kunna hjälpa någon som inte kan göra något åt sakerna som händer själv.  Jag har lärt mig att saknaden är värst när man sovit som ett barn genom en lång kall vinter. Jag ser inte samma person i min vän längre, det gör mig ledsen. Kom hem nu.  Ingen människa ska någonsin behöva gå igenom detta. Och vi glömde våra minnen.  Jag tror min vän kämpar för att inte visa sina känslor.  Det har hon alltid gjort.   Hon har byggt upp en fasad som ramlar sönder nu. När väggarna rasar och jag undrar vad som händer. Och jag vet inte vad jag ska göra. Jag antar att du gömmer dig under täcket nu i natt, denna kalla natt.

Jag ska samla mina krafter och göra någonting stort, för dig, för dig, för dig!



Dagens fråga...

Hur fan vet Facebook att jag befinner mig i England?

Bringing me down

New York, I love you, but you're bringing me down.
New York, I love you, but you're bringing me down.

Like a death of the heart,
Jesus, where do I start?!?
But you're still the one pool where I'd happily drowned.

And, oh, take me off your mailing list
For kids who think it still exists.
Yes, for those who think it still exists,
Maybe I'm wrong and maybe you're right.
Maybe I'm wrong and maybe you're right.


Jag måste se dig igen


Händelse från i somras.

Jag och tre nära vänner till mig åkte i somras på husbilssemester till Västervik. Ni kanske tycker att det lät gay, det var det också. På campingen bodde vi på plats 22, 22.an som vi kallade oss själva. Hursomhelst, på vår resa träffade vi en kille på 16 år som hette Martin möjligtvis Marcus, ett enkelt kap tänkte jag. Tji fick jag när jag förstod att han var mer intresserad av Theresia än av mig, dom bytte tillochmed nummer.
På vårhusbilssemester så var väl det allra största syftet att supa som en riktig Svensson, alltså på BIB. När BIBEN var någorlunda uppdrucken så bestämde vi oss i vår husbil för att ringa till M. jag sliter till mig Theresias telefon som hon just för tillfället hade lånat av hennes far för att hennes egna var på lagning.
jag slår fram numret men får inget svar, telefonsvaren går på och M pratar på engelska, jag börjar prata på dålig, halvfull svengelska:

- Helloo M! Why are you speaking english on your telefonmachin?
It´s 22.an calling. Why don´t you answer? We want to party with you, även att du är 16, din hota thing. Var can we buy cigrattes and sprit, Biben är over. Come here now, eller just call us. Love you very much Love 22.an

Det där beetendet är något jag gör, folk kanske tycker att det är jobbigt men sådan är jag bara.

Det var dock inte det relevanta i historien. Efter ett 5min telefonsvar lägger jag på och frågar Theresia.

- Hur visste du att han hette M Eriksson?
Hon tittade förskräckt på mig och svarade.

- Det gör jag inte.


Det visade sig då att jag hade ringt Theresias pappas kund M Eriksson.
Jag fick då en fruktansvärd ångest och valde att återigen ringa upp.

- Hej M. Jag heter Theresia Törnroth och ringer angående telefonsvaret du har på din telefon.
Jag ber om ursäkt i min väns vägar och allt var ett missförstånd.

Vi hörde inget mer från M Eriksson och idag står Theresias pappas företag i konkurs. Okej det gör han inte alls men ändå.

Ännu idag har jag ångest från denna händelse.





Melodifestivalen

Sitter här med Madde och börjar osökt att tänka på förra årets första delfinal i Meldoifestivalen. Jag tvingade mina vänner att festa med mig och titta på detta underbara program. Efter ett par drinkar så tycker jag att alla bidrag är så bra, så jag ringde och rösta på alla. Det känns lite dumt nu i efterhand.

Om dom där hemma.

Jag litar på er hemma. Men om det skulle finnas något att ljuga om till mig. För att beskydda, förlöjliga eller kanske bara för att det är kul att undanhålla. Passa på nu, jag kan aldrig komma på det.
Jag frågar mina vänner om saker som händer hemma, märker att vänner och familj undanhåller saker för mig. Varför? Jag vet inte, vad ska jag göra åt saken när jag är i London och ni andra i Linköping.

Jag hoppas att mina vänner fortsätter att vara mina vänner och inte slutar, bara för att jag har lämnat stan.
Det kan vara ensamt att vara Londonbo.


En snabb tanke

Jag har ju glömt att berätta. Harry ringde i söndags och ville träffas på King´s Cross. Han tog en bild på mig och Stina när vi ändå var där. Den där Harry alltså, vilken liten filur.
Varför jag inte har någon bild på honom? Han hade en dålig ärrdag.




Löpet igår

London, crawls back to work.

Fy fan vad arg jag är på dessa töntiga britter. Det var lite snö kom över det. Jävla töntar.


Har haft utvärdering nu, efter 27 dagar. 27 fatta grejen. Allt var bra, dom var tydligen supernöjda, jag är superförvirrad.

Jag vill även dela med mig att idag har jag för första gågen ätit sushi. Det var skitgott. Ja ni hörde alla som trodde bättre om mig, en riktig köttätare som jag är. Jag tycker om Sushi.
Förlåt Stina men jag kunde ju liksom inte tacka nej.