Ebba för folket

Du svek mig Gud!

Och när hösten märks i luften, så är det en omöjlighet att inte tänka på dig.

Allting går segt. Jag är seg, blir aldrig frisk, har fått Theresias hosta på mig nu också.
Spenderade helgen med SSU, intressant. Skönt att komma iväg iallafall, jag har ju Håkan. 

Och du Hannes btw, hör av dig!  

Jag har bestämt mig...
Idag läste jag Corren, jag såg att Lollo Asplund skulle spela vid Slestaskolan ikväll, han är min idol jag kommer att vara där. När jag läste tidningen så såg jag också att historiker ville att vår genration skulle skriva dagbok. Min farmor skrev dagbok. Hon skrev dagbok från hon var typ 18 tills hon dog. Sen fick ett museum den. Jag ska också börja skriva dagbok. Så att någon kommer iihåg mig när jag dör.
Så jag har bestämt mig, dagboken ska ha en liten touch av Bridget Jones i sig. Så idag har jag vägt mig. Fan också. Beach 2011 HERE I COME!

Jag tycker inte om lögner, falskhet och utanförskap. Därför tycker inte jag om den svenska politiken. Speciellt SSU. Jag har varit medlem i SSU sedan jag var 13 år och varit aktiv sedan 2.5 år tillbaka. Jag har suttit i flera styrelser i förbundet och jag försöker göra min röst, som jag trodde var stark hörd. 
För länge sedan trivdes jag som fisken i havet bland alla mina politiska vänner. Saker förändras och jag fruktar varje gång ett tillfälle kommer som innebär att jag måste tillbringa tid med dem.
Jag har egentligen inget emot dem som personer i sig, utan det är lögnerna och mygleriet som jag helst av allt faktiskt vill spy på. Vi politiska arbetarkamrater, värnar om varandra, kramar om någon ifall det behövs. Men i själva verket skulle man spotta på den som ville ha en kram och med ett stort  leende på läpparna tänka, " YES! hon är sårbar. Då är jag ett steg närmre riksdagen, där jag kan bli fet och leva på en lyxlön utan att behöva arbeta." 
Jag som anser mig sjäv vara en ganska reko sosse kan inte agera mot människor på det sättet. Om någon mår dåligt ger jag den en kram för att det är sånt vänner gör, inte för några feta baktankar.  Om jag önskar någon lycka till, så menar jag det och springer inte pådirekten till mina andra sossevänner för att berätta den smaskiga nyheten. 
Nästkommande helg, ska jag tillbringa fre,lö,sö med SSU-Östergötland. Jag tycker att det är skit, det är söndag idag och min ångest för på fredag är redan här. Jag vill inte tillbringa min helg med ett gäng "To be riksdagsmän", när jag vet att så fprt jag vänder ryggen till så smaskar dom i historier om mig. Titta där är den stackars tjejen som blev bedragen och dumpad, eller kolla där är hon som åkte på en arbetsintervju till Örebro utan att rådfråga oss och på allvar trodde att hon var ett alternativ till jobbet. Där är hon med för stor käft som vågar säga vad fan hon vill.  
Jag blir nog aldrig en rikdagskvinna, ombudskvinna eller statsminister. Jag kommer nog inte att bli mycket alls, om jag har extra tur kommer jag snart att vara klar med gymnasiet. Så därför väljer jag att vara ärlig. Jag tycker att det är jättejobbigt att tillbringa en helg ihop med SSU. Jag trivs inte i sällskapet och jag skulle inte passa in om jag så lärde mig alla kampsånger, motioner och varenda viktigt namn i Socialdemokraternas histora. Men visst fan är jag sosse för det. Och jag tänker inte låta  några falska, egocentriska SSUare från Östergötland få förstöra det. För Look Up, jag kan också ta mig till riksdagen....  
 

Jag har en vän vars mamma rymde till Stockholm när hon var 14 år, för att se The Clash...
Det tycker jag är klass....
So should I stay or should I go?
// En salongsbersusad Ebba
                                                                                       Min väns mamma, STINA!

Are you the hero of my dreams?

Jag skriver inte särskilt bra men även en sämst som jag måste få en chans att uttrycka mig i ord......

Igår blev jag något av en självständig individ. Jag brände en skiva, utan någon större hjälp från mina vänner.
Det här med vänner, en stark vänskap är nog som ett förhållande. Ett tjafs händer då och då men det är inget man hänger upp sig på  onödan. Men för att förstå det, så kanske man är tvungen att ha erfarenhet från ett förhållande.
Jag anser mig själv ha ganska tur gällande vänner. Jag har rätt många endel är blonda endel brunetter, på en del kan man även se en röd nyans och My har ju faktiskt avancerat till svart hår. Det är bra med variation hos sina vänner, jag har vänner som både har snopp och klarar sig bra utan. 
Mina vänner är en del i min familj, det är mina vänner som gör att jag tänker efter en extra gång om jag verkligen ska följa mina drömmar. Är det värt att följa sina drömmar om man gör det ensam och inte har någon att dela dessa minnen av drömmar med?
Jag har både nya och gamla vänner, min äldsta vän har jag känt i cirka sexton år  nu, min "nyaste" vän har jag egentligen bara umgåtts med de senaste halvåret, jag tyckte inte om honom speciellt mycket förut.   
En vän är någon man alltid kan aförtro sig till, man anförtror sig om olika saker till olika vänner antagligen. Jag kanske inte pratar kärleksproblem med Theresia och Anton, då kanske vänder mig till Hannes och My istället. Om jag är ledsen och behöver kram då ringer jag till Tilda och Mia.  Bra vänskap är att följa med på cigarett när det behövs.
 Ett tjafs hursomhelst behöver inte tyda på att någon är omogen och lever kvar i 2003, ett tjafs är nog vad som behövs för en vänskap att hålla. Vänner behöver varandra vare sig man vill eller inte, vänner slår inte varandra och vänner vågar disskutera ett problem om det behövs. Vänner bhöver inte skrika, vänner bör förstå. Vänner ska även veta hur som mn sopar undan skiten under mattan.