Ebba för folket

Usch vad häftigt.

// superbloggarn

Tack som fan
 //  Superbloggarn

Blev av med min plånbok igår. Kul....
Bryr mig inte så mycket om pengarna, och kreditkorten. Men hur fan ska jag överleva utan körkort???
Kommer inte heller kunna fixa något nytt förens i jul. KUL!

Kul att bli rånad i London... igen..

Jaha. Men jag efterlyser alltså en brun plånbok från Åhlens.
Innehållande 30 pund, svenskt körkort, svenskt bankomatkort, Oustercard toppat med 5 pund. T-mobilecard, csnkort(fan nu kommer jag aldrig ha råd att gå på bio.)

Men HEY! Har du mitt körkort så räcker det med det. JAG VILL HA MITT KÖRKORT...

Hey People in shepard´s Bush. Have you seen my driverslicense? If you have GIVE IT BACK! Big reward. Maybe a drink on slug tonight. Call me!

Damn you god!

Jag älskar dig väldigt mycket. Väldigt mycket Ebba.

Va glad man kan bli av de orden...


London nu då.
Jag har jobbat hela helgen, vilket nu börjar att märkas på mina ögon. Men det har gått bra och barnen har haft det väldigt roligt.

Så imorgon det älskade, fulkomligt fantastiska/hopplösa Fulham. Tjejerna har tydligen bestämt att jag har har bestämt middag innan. Vi får se hur avancerad den blir innan jag försöker att lura med de andra till Slug. Älskade Slug.

Vad som gör London till London.

Som sagt London igen. Jobbat en halv vecka, Har hängt helgen.
I torsdags och Fredags var vi i Fulham<3. Träffade gamla gänget och letade desperat efter våra försvunna bartendrar. Var en rolig kväll som slutade i Chiswick.
I lördags mötte jag tjejerna i knightsbridge för sushi och wok i Hyde Park. Och kvällen var jag barnvakt till Pippi och Ture Sventon. Sammanställt en mycket bra helg.

Nu ska jag möta upp Madde för att åka till Putney och fika och spana. OJ!

Hursomhelst så är jag lite för lycklig här. Jag är optimist i London.

P.S.
Jag har en snygg granne.
D.S.

Tack för sommaren alla ni inblandade.....

Ni känner mig, ni känner mig fruktansvärt bra där ute i stugorna. Jag är i min sommarstuga. Det är en fin sommarkväll i början på Augusti. Jag sitter ensam på terrassen och stirrar ut mot sjön, jag slår ihjäl myggorna som tuggar på mina fötter. Då och då kommer Mamma ut och berättar om all svamp de hittat tidigare under dagen, pappa har somnat framför Tv`n med boken på magen och allt känns som vanligt. Det är en underbar känsla. Som jag har längtat efter detta.
Jag har varit hemma i 2.5 vecka och jag är  pank, förväntansfull, glad, ledsen och uttråkad. Men det sistnämnda berättar jag inte för någon. Det är en del av charmen med Linköping att vara uttråkad, jag tycker att det är underbart att vara uttråkad tillsammans med sina bästa vänner. Jag har världens bästa vänner.
Det har hänt saker dessa 2.5 veckorna. Helt underbara händelser och fruktansvärda. Jag har träffat gamla vänner, jag har förlorat nya. Jag har saknat London, jag har hatat Linköping. Jag älskar Linköping. Allt är bra, allting är underbart. Det är sommar och jag är hemma.

Men hela tiden finns en saknad i kroppen. En saknad jag inte kan förklara. Jag funderar om jag saknar Anthony i London, eller om jag saknar mín nyss förlorade vän J. Men som sagt så känner ni mig där ute. Jag är dramat själv. Efter långa funderingar har jag blivit arg.
Jag är arg!
Jag inte är kär och detta gör mig förbannad. Jag vill också kramas. Men vet ni vad vänner? Helst av allt vill jag bråka lite. Bråka för att sen bli sams. Jag vill bli sams.

New York I love you, but you bringing me down.